Asså jag orkar inte hålla på såhär.. Min hjärna och mina vänner säger en sak samtidigt som mitt hjärta säger en helt annan sak... Jag vill att allt bara ska bli som det var i början och att han ska vara som då, allt var ju så mycket bättre då. Inga bråk eller sådant.. Förstår inte vad problemet är och det gör mig både förbannad och irriterad vilket resulterar i att jag bara skriker och slår på saker.. Hade vart så mycket bättre om du bara förstod och inte höll på såhär.. Det är löjligt att bli avundsjuk för att jag visar vänskapliga känslor för mina kompisar! Det är klart att man gör det när man är tjej, inget fel med det liksom.. Killar kanske är annorlunda men man är fortfarande människa och då gör man så.. Iaf jag som människa, det är ju en annan sak om man säger det till en av det motsatta könet som den andra inte vet om. Eller så kan man ju fråga om det är något ist för att inte höra av sig och sedan vara skit arg!...